Allt om Muffin

Vi var helt inställda på syndafloden, efter alla varningar om katastrofregn.
Men här har inte kommit en droppe på hela dagen.
Jag och Muffin gick en skogsrunda när vi vaknat för att slippa gå i regnet sen.
Hon passade på att smita upp på en bergsknalle där jag inte kunde ta mig upp, och stack iväg efter en älg. Jag såg den inte, men jag vet att den bor där. Hon var inte borta länge, kanske en minut bara, men det är ändå obehagligt när man tappar kontrollen. Hon jagar tyst så man hör inte var hon är, eller att hon är där.
Jag gick upp till vårt kantarellställe med all ljung för att kunna gå efter henne, och då kom hon med tungan ner i marken, utmattad.
Älgen var kanske inte hemma, annars hade jag ju hört den i alla fall.
De har sina ställen djuren. De stora rovfåglarna, som Muffin är så intresserad av, sitter alltid på samma platser med, och flyger upp med väldigt mycket oväsen.

Vi brukar aldrig möta nån när vi går i skogen här. Men i dag kom plötsligt Muffin springande med en tax.
Den hade rött halsband med en sån där pejlgrej på så vi antog att det var en jakthund i arbete. Vi kopplade Muffin så hon inte skulle få för sig att sticka med taxen. Och den rusade iväg. Sen hörde vi skall och trodde den kom tillbaka igen.
Men då var det en beagle med likadant halsband.
Som också struntade i oss.
Vi hörde inga skott och inga människor (och älgarna höll sig undan idag klokt nog).
Kanske var det examen i jakthundskursen? I så fall var de duktiga som inte lät sig distraheras av oss.

I dag gick vi med på sista "Gå på tur"-turen med idrottsföreningen i byn. En lång poängpromenad i skogen. Det är flera söndagar under hösten, olika sträckor varje gång. Det här var den sista för säsongen.
Perfekt väder och Nelly hittade en del trattkantareller och taggsvampar med.

Muffin hittade bollen, som markerade spårets slut, och växlade in den mot godis. Hon blir aldrig entusiastisk över leksaker eller godis i slutet. Tror att hon tycker själva spårningen är roligare.

I dag var det en grådimmig dag, fuktig och luddig. Vi gick ut och lade ett spår i skogen. Det fick ligga en halvtimme. När jag lagt spåret smög jag på Nelly och Muffin och lyckades ta med mig Muffin och smita in bland träden utan att Nelly märkte. Hon var upptagen med att fotografera en bäck. Detta tyckte både jag och Muffin var himla kul. Muffin förstod att hon skulle vara alldeles tyst.
Sen tränade vi budföring. Hon är verkligen mycket bra på det. Springer fort fort raka vägen.
Spåret klarade hon utan någon tvekan alls. Hon spårade lugnt och metodiskt.
Spårlinan är en lyxgrej som jag är mycket nöjd med. Jag har köpt klätterrep i en friluftsaffär istället för sån där plastlina. Dyrt men mycket behagligt att hålla. Trasslar sig inte, har lite mer tyngd än plastlinorna.Och är klart snyggare.
Vi måste spåra mer, det har blivit för sällan.

Nu är det fint i skogen. Daggvåt mjuk mossa, sol mellan träden, klar och hög luft. Nackdelen är grankvistarna som sätter sig i pälsen och följer med hem efter promenaden. Men det är det värt. Pälsen slits, men den växer ju ut hela tiden också. Väldigt tät päls har hon. I dag hoppade Nelly över ungdomsgruppen som har lydnadsträning för vi ska fira Peter som fyllde år i veckan.
Jag tränar inkallning och stanna med henne när vi går i skogen, för att hon inte ska frestas att dra iväg för långt i jakt på alla spännande fåglar. Hon är duktig och kommer alltid tillbaka även om hon kanske inte alltid lyssnar sådär hundraprocentigt.

Nelly blir allt bättre på pumiklippning. Fast det här var ett snabbt jobb, bara för att få bort värsta björnpälsen, så blev det riktigt snyggt.
Det känns lite trist att gå ut med nybadad nyklippt cremefärgad hund i skogen nu. Lera och grankvistar som nästlar sig in överallt och tar evigheter att få bort.
Fast Muffin vill ut och kolla på sina fåglar.
I morse såg vi en som var väldigt snygg, stor med gult bröst.

Nu är semestern slut. Nu måste vi upp på morgnarna igen, kan inte ligga och sova till nio.
Nelly har lärt Muffin att plocka blåbär, så när vi går i skogen på morgnarna rensar hon blåbärsriset från de sista bären. Hon plockade vinbär som valp med. Fast smultronen vill jag ha själv så de får hon inte ta.
I dag har vi haft gäster. Muffin älskar gäster.

Hon är ingen valp längre. I dag när vi var ute i skogen på kvällspromenad insåg jag att hon är en stor hund nu. Inget särskilt som hon gjorde, plötsligt bara stod hon där och var stor.
Jag var så trött och sliten när jag kom hem från jobbet att jag helst ville gått och lagt mig. Men efter en runda i grönskan med fåglar som kvittrar överallt blir man pigg och glad.

I dag har vi gått den blå motionsslingan. Där finns en källa med klart fint vatten. Muffin gillar att dricka ute i naturen. Nelly tog mycket bättre bilder från denna promenad, klicka på hennes Flickr-länk (den understa här till höger) så ser ni.
Det blev en vandring med möten. Vi mötte först beaglen i Västergården, sen en borderterrier som hette Viktor, sen en korsning mellan pudel och japansk spets som hade samma päls och färg som Muffin. Och på vägen hem stannade vi och lekte med Semlan.
Blev Muffin uttröttad och sov hela kvällen? Nä, men jag blev rätt trött.

I dag gick vi den längsta motionsslingan, gula spåret, i det underbara vädret.
Muffin springer inte bort i skogen utan stannar och väntar så att vi alltid är inom synhåll. Hon verkar ointresserad av allt vilt utom fåglar. Vi gick med koppel på ändå när vi var nära hus och vägar, för hon löper ju fortfarande.
Nelly och Muffin badade fötterna:

Dimmigt i skogen i dag.
Plötsligt satt det en drake med uppspärrat gap och lurpassade bakom ett träd.
Den lilla gubben i den vänstra trädstammen såg jag inte förrän nu i datorn.
Max är på skidresa, Nelly har varit på tjejfest och är inte hemma än och jag och Muffin ligger i soffan och tittar på Greg Deretts Agility foundation video efter skogspromenaden.
Vi har inte varit helt förslappade i vinter, bara nästan. Vi har tränat Stanna kvar och svänga runt i höger- och vänstervarv.

Efter klippningen kopplade vi av med en skogsrunda. Jag såg alla tottarna sticka ut..ehh...det återstår en del klippning. Pälsen på benen blev full med grankvistar och lera som vanligt. Bilden blev supersuddig (jag fotograferar mest med mobilen, det är inte så lätt, fast jag ställer in den på sport-rörliga objekt, en pumi är ett väldigt rörligt objekt). Jag förvandlade den till en akvarell med bildprogrammet. Så nu är det KONST i stället för suddig bild. Det rosa är inte tungan utan en strumpa med en boll i.

I går hittade vi ett nytt troll i skogen. Nu är det två som vi vet var de bor. Det första är det med långa näsan. Muffin skäller inte på det längre utan hälsar i stället och försöker få det att leka. Dagens hade svart runt huvud och lysande ögon och satt bland träden och stirrade på oss. Vi avvaktar tills vi vet vad det har för avsikter.

-Kan du inte prata?

-Bäst att hålla lite distans så den inte blir rädd

I går fyllde Muffin 7 månader. Och i dag tittade solen fram. Yippie! Vi firade med en skogspromenad.

Muffin sprang runt som en tok. Hon gillar att springa i full fart i ljung och mossa uppe på bergknallarna. Fast vi tränar på att stå still med, fast utställningen är förbi, så hon inte ska glömma bort det:


Bildgalleri med fler bilder från promenaden!

Den här bilden är från imorses, när muffin var på skogspromenad. Hennes vänsteröra reste sig när hon lyssnade på fågelsången:) Men nu på kvällen hänger örat igen! Dom är olika från dag till dag, helt knasigt, men man får väl sluta fundera på dom där öronen, dom är som dom är helt enkelt.